1648. Den westfaliska freden

Den 24 oktober 1648 satte Johan Oxenstierna och Johan Adler Salvius punkt på fyra års förhandlingar och 30 år av krig. De befinner sig i Osnabrück i Westfalen där de undertecknade en av de mest betydelsefulla frederna i Sveriges, och Europas, historia. Samtidigt undertecknar den franska och tyska delegationen ett liknande dokument i Münster. I förhandlingarna hade det funnits delegater och sändebud från nästan alla de betydande makterna i Europa, för de flesta var insyltade i det väldiga kriget på ett eller annat sätt, och alla var intresserade av utgången. Det sägs att folkrätten fick en central grundsten vid freden, något forskarna till den här boken tonar ned betydligt. Vad som dock framstod med all önskvärd tydlighet var att Sverige hade klivit fram som en europeisk stormakt och erhöll Vestpommern, Stettin, Wismar, Bremen-Verden samt ett krigsskadestånd på 5 miljoner riksdaler (som behövdes för att permittera alla legosoldaterna). Även Frankrike gjorde landvinster och man anar att kriget skjutit upp Tysklands enande med 200 år. Protestantismen var räddad och kejsaren i Wien fick se sin makt begränsad. Peter Haldén (red.) Den westfaliska freden. Arv, kontext och konsekvenser. 221 s., 15,5 x 22,6 cm, inb., hård pärm (Nordic Academic Press, 2009)